Min utrustning en vanlig fjälltur

Min utrustning har ändrats väldigt lite sedan jag gick Gröna bandet 2017 några förändringar är det:

Saker jag inte bär med mig längre
  • Saker som behövs mellan etapperna (typ laddare för vägguttag)
  • Stativ till kameran – jag är för lat för att använda det
  • Disksvamp – jag diskar med handen/gräs, bökigt att bära med sig en våt svamp
  • Läger/vadarskor – jag vadar i mina skalkängor och har även på mig dem i lägret. Behovet av andra skor minskar när man inte är ute i 10 veckor känner jag
Saker som har tillkommit
  • Fiskeutrustningen!
Saker jag har bytt ut
  • Mina kängor: I våras investerade jag i ett par Lundhags skalkängor: kan vårdas så de fortsatt är vattentäta, inget foder som suger fukt vid djupare vad, kan repareras till bra pris! På gröna bandet hade jag ett par Hanwag membrankängor, och jag gick nog minst halva bandet med blöta fötter…
  • Jag har numera en Garmin Inreach – mer flexibelt abonnemang än SPOT som enbart har årsabonnemang.
Saker jag kan komma att byta ut i framtiden
  • Tältet: Det vore väldigt trevligt att äga ett litet, men stort nog, enmanstält för sommarbruk. Jag sneglar på Hilleberg Enan just nu. Det skulle minsta vikten med 1.2kg
  • Ryggsäcken: Jag älskar min ryggsäck, för den sitter perfekt på mig och jag har axlarna helt fria. Men det vore intressant att testa en Bergans Helium 55l eller en Orprey Exos 58l som är betydligt lättare. Att byta ryggsäck skulle minska totalvikten med 1.1-1.3 kg. Dessutom har min sambo inte någon bra ryggsäck för fjällturer, så vi skulle behöva en till.
  • All utrustning som framöver går sönder och inte kan repareras byts ut efter kriterierna funktion, miljö, livslängd, vikt och volym.

Här är min aktuella utrustningslista med angiven vikt:

Min utrustningslista inför gröna bandet 2017 hittar du här.

En sanning med modifikation

Utrustning. Vad får den väga? Vad är en onödig pryl? Och vem bestämmer egentligen det`? Två år efter mitt eget gröna band, två somrar av att träffa många gröna bandare längs leden, och många lästa trådar i Facebookgruppen senare, så känner jag ett behov av att skriva ett inlägg.

Det här är mina tankar och mina åsikter. Och alltså en av alla sanningar med modifikation.

Jag upplever att fler och fler inspireras av det som verkar vara normen på PCT (och anledningen till att jag knappt följer någon som går PCT). Att gå extremt lätt, extremt fort och extremt långt varje dag, och fler väljer väg istället för fjäll här i Jämtland. Kanske är det jag som är en konservativ, bakåsträvande gnällkärring, och isåfall står jag för det! Men här är mitt inlägg i debatten “vikten av vikt”.

För det första ska sägas att jag är ganska ointresserad av prylar. Utrustning är helt enkelt inte ett ämne jag vill lägga mer energi på än att de ska uppfylla de behov jag har med minsta möjliga miljöpåverkan. Men så många trådar handlar om just utrustning – eller görs till att handla om utrustning. När gröna bandet, för mig, var så mycket mer! Och det känns som man missar essensen när fokus hamnar på sådant som är så mätbart som vikt, kilometrar och tid.

Välj ditt gröna band

Vi väljer alla vårt eget band. Vissa har bara semestern på sig, andra har sagt upp sig från jobbet. Någon älskar att springa i fjällen, en annan vill sitta vid ett vattendrag och meditera. Alla har vi olika förutsättningar att anpassa oss till – det är det underbara och det som gör det svårt att ge andra som ska vandra några råd. “Berätta mer om dig själv!” vill jag säga till alla som ställer frågor inför sin vandring.

När Torkel och Annica startade Fjällfararnas Vita & Gröna band var det med följande motto: 

“För främjandet och utvecklingen av långa, hållbara turer i våra skandinaviska fjäll. För kunskap, känsla, erfarenhet och en upplevelse för livet!”

Men det jag önskar att alla hade möjligheten att ta sig tillfället att uppleva något annat än den vardag som vi alla på ett eller annat sätt lever i. En vardag som bestäms av kalendrar, mål, delmål, tidtabeller, planer, andra människors planer, kalendrar och mål.

Att få tillbringa en hel sommar där kroppen, vädret, naturen och lusten bestämde dagen var helt fantastiskt, unikt och något otroligt lyxigt!
Dagar då kroppen kändes stark, fjället var lättgått och vädret var perfekt gick jag långt. En annan dag när det ösregnade och vinden slet i allt jag ägde, ja då slog jag upp tältet redan efter ett par timmar när jag hittade en skyddad plats.
På slutet av vandringen när vandringen hade blivit vardag för både kroppen och huvudet, och känslan av att vara frisk, stark och pigg var så dominerande, då var en vanlig dag dubbelt så lång som under de första, ovana veckorna.

Så det är ur det perspektivet jag skriver detta.

ÄR VIKTEN VIKTIG?

Ja, det är den. Du ska bära din utrustning och mat i 1300 km, så självklart är vikten av din utrustning av betydelse. Det måste vara lätt nog att du ska orka lyfta ryggsäcken många gånger per dag, du ska orka gå i uppförsbackar, vara smidig nog att passera Rogens alla stenar, dina ben och fötter ska orka med att bära dig och din packning utan att du tar skada*. Vad är en tung ryggsäck för dig?

*) du kommer att bli trött och ha ont, det är nog väldigt få som inte har haft ont under sina vandringar. Jag tyckte främst i början att det var jättesvårt att ge mig själv tillräckligt med tid att vila. Men när jag väl insåg vikten av vila, då blev jag istället starkare och smärtan i fötterna som jag drogs med avtog. 

VILKen utrustning BEHÖVER MAN?

Behov än väldigt individuellt! Men här är mina tankar om utrustning:

Vad är en onödig pryl? Det är en pryl som varken skänker mig värme, energi, säkerhet eller glädje. För ute på vanding är livet inte svårare än så om du frågar mig: allt handlar om att vara tillräckligt varm, torr, mätt, utvilad och trygg. Och om jag vet att jag senast när jag slår upp tältet kommer att bli varm, torr, mätt, utvilad och trygg, ja då är jag oftast också väldigt glad.

  • Jag måste ha ett tält som jag litar på och som är rymligt nog att vara bekvämt även efter ett par dagars regn, dvs det ska rymma mig och min utrustning i tältet/absiden och jag behöver möjlighet att hänga upp/undan blöta kläder.
  • Jag behöver ha tillräckligt med kläder med mig för att inte frysa under pauser och på kvällarna – dvs när jag har alla kläder på mig.
  • Jag vill alltid kunna bli helt torr när jag har slagit läger – så jag har ett underställ och ett par strumpor enbart för tältbruk och att sova i.
  • Sovsäck och liggunderlag måste hålla mig varma ner till ett par minusgrader.
  • Jag vill kunna koka någon extra liter te, för mysfaktorn och värmens skull. Jag vill alltså inte behöva snåla med bränslet.
  • Jag vill äta god mat som inte innehåller saker jag inte förstår mig på, och inte heller palmolja. Så jag torkade mycket av maten själv och jag tror inte det blir tyngre än frystorkat.

Hur mycket får glädje väga då? Några tycker kanske att utrustning som enbart skänker glädje per definition är onödiga. Jag som inte har vikten som största fokus och har stor glädje av att fotografera,  väljer att ha med mig min kamerautrustning också. Är din passion att skriva? Ja då kanske du behöver ha med dig din dagbok även om den väger lite extra. 

(Sedan vill jag vara tillräckligt ren också. Och för det behöver jag en tandborste och lite tandkräm, en tvättlapp, kokosolja (mot torr hud) och någon form av hårborste. På längre turer även nagelklippare. Och så vatten såklart. Man kommer väldigt långt med bara vatten.)

Vad har din utrustning för MILJÖPÅVERKAN?

Jag tror att de flesta som funderar på gröna bandet har varit ute och fjällvandrat redan. Och då har man troligtvis burit en full packning i en vecka. Om man hade allt man behövde för den veckan med sig, och kroppen tyckte att det kändes rimligt (dvs inte gjorde ont och var ganska pigg igen efter någon vilodag), ja då har man ju egentligen allt man behöver för att gå gröna bandet!

Miljöpåverkan av att byta ut sin befintliga och lite tyngre, men väl beprövade och fungerande utrustning till nyproducerat, lättare och därmed inte lika slitstarkt är något som tyvärr inte alls tas upp så ofta. 

På vandringsturen jag gjorde i helgen hade jag i princip samma utrustning som jag gick mitt gröna band med! Jag har bytt ut kängorna från membrankängor (som läckte vatten från etapp två och som inte går att laga) till skalkängor som jag ämnar vårda, laga och använda tills jag inte orkar gå i skog och fjäll längre. Jag funderar också (fortfarande) på att köpa ett (begagnat) 1p-tält…

Utvecklingen går framåt, och prylar blir lättare. Så när jag behöver byta ut utrustning som inte går att reparera, då blir vikten självklart en faktor! Men inte på bekostnad av miljön och med avseende på livslängd och materialens påverkan (perflourerande ämnen, (mikro-)plaster och annat). 
KAN MAN VANDRA SÄKERT MED LÄTT PACKNING?

Säkerhet på fjället är en mycket större fråga. Men helt oberoende av vikten på packningen så tycker jag att man ska ställa sig några frågor:

  • Har jag allt för klara av att bli väderfast på ett kalfjäll i ett par dygn pga att det plötsligt blev snöstorm mitt i juli? 
  • Hittar jag om mobilen inte längre fungerar och vädret/sikten är dålig?
  • Klarar jag av att hålla värmen i alla tänkbara väder om jag bryter ett ben och måste vänta på fjällräddningen?
ÄR DET EN KÖNSFRÅGA?

Utan att ha gjort någon djupare forskning på det, så upplever jag att det är vanligare att karlar väljer att gå fort, lätt och långa distanser.

Kanske inte så överraskande egentligen. Frågan är ju om det är karlarna som är presationsfokuserade eller kvinnorna som helt enkelt är starkare och uthålligare… 😅

Vad krävs då för att gå Gröna bandet?

Svaret kan vara långt och innehålla en massa om fjällvett och kunskap (som är jätteviktigt och grundläggande!), men egentligen hade Nina det bästa svaret härom veckan i Vita & gröna bandets Facebookgrupp:

….och därmed tycker jag egentligen att allt är sagt! ❤️